Nu ska jag ge mig på någonting som jag aldrig har gjort förut. Jag ska försöka författa en text som kanske

kan ge folk en liten uppfattning om vad jag varit med om.

Den 27 juni 2009 kommer jag hem efter en fisketur i Hökensås, min fru är i Stockholm med väninnor.

Känner att jag börjar få huvudvärk, den djävligaste huvudvärk jag någonsin varit med om. När min fru

ringer på kvällen har jag en så gräslig huvudvärk så jag har börjat på att kräkas av den.

Hon säger åt mig att ringa akuten vilket jag gör och blir uppmanad att ta ett par Alvedon

vilket visar sig helt verkninglöst. Den 28 juni kommer min fru hem vilket känns väldigt skönt.

Jag är fortfarande lika dålig, så på måndagsmorgonen 29 juni åker jag med henne till

jobbet, hon arbetar på Länssjukhuset Ryhov. Efter mycket om och men så får jag en

skallröntgen vilken visar att jag har fått en hjärnhinneblödning. Jag placeras i en ambulans och

körs i ilfart till Linköpings sjukhus för operation.

Prognosen dom ställer är Subaraknoidalblödning samt två hjärninfarkter.

Jag opererades den1juli 2009. Efteråt gav lungorna upp på mig vilket höll på att ta livet av mig,

så jag hamnade i en respirator. Den 4 juli ligger på operation igen de då de vill kolla kärlen i

huvudet. Vilken tur att vi har läkare som vet exakt vad som måste

göras för att hålla oss vid liv. Jag kommer att vara tacksam för det hela livet.

Den 8 juli får jag åka ambulans till IVA på Ryhov. Den 13 juli satt upp på sängkanten för

första gången och klarade 5 minuter. Den 14 juli har jag flyttats till medicin B och den 15 juli har jag

varit uppe och gått med sjukgymnasten.

Den 20 juli flyttas jag till rehab.

Nu börjar nästa avsnitt i mitt nya liv, rehabilletering. Vilken tur jag hade som hamnade på

rehab på Ryhov, bättre personal får man söka efter med ljus och lykta (dvs det blir svårt att

hitta bättre).

Nu över till det svåra att försöka komma ihåg vad man gjort under rehabtiden.

Samt namnet på varje person som har hjälpt mig igång ni får ha lite överseende

med mitt korta minne. Jag minns bara att man kände sig förbaskat oduglig när man var

tvungen att träna på sådant som var självklart innan, den känslan kommer fortfarande

tillbaks med jämna mellanrum.

Som flugfisket nu kommer Inger att bli lite besviken jag

sa att 95% satt i händerna igen vilket det gjorde hemma på gräsmattan, men när jag kom

till sjön var det som bortblåst då kände jag mig förbaskat oduglig igen.

Men nu åter till rehab jag kommer ihåg verkstaden där man fick hjälpa till och

tillverka någon form av pall snacka om att man kände sig nyttig. Eller som första

tiden i verkstaden när man fick göra en pärm något jag aldrig hade gjort förut när man

klarade av det så var man rätt stolt över sig själv.

Likadant när man fick hjälpa till i trädgården vi fick hjälpa till med rengöring av

stenplattorna vi körde med en högtryckstvätt snacka om att man kände sig

nyttig. Jag kommer att fortsätta lägga in mer text alltefter som minnet hinner ifatt mig.

Angående bilderna som jag lagt in det är jag för ca 1 år sedan ,texten på dom blev

för liten man lär sig alltid något när man får prova sig fram. Åter till verkstaden jag

kommer ihåg en särskild dag jag kom dit och borrmaskinen var inte inställd så jag fick

ställa in den själv tala om att man kände sig stolt över sig själv när man lyckades.

Likadant när man skulle slipa dom i slipmaskinen och man klarade av det utan bekymmer.

Jag har för mig att det var Gerd som hade hand om verkstaden och även trädgården

Samt luftpistolskyttet en gång per vecka. Skick gärna ett mail och rätta mig om jag

har fel. Jag undrar om om inte Inger var inblandad i det också. En sak som jag

kommer ihåg Inger för är när hon tog med mig till köket och jag fick ta med mig

en egenhändigt fångad regnbåge Som jag fick tilllaga ihop med fänkål och lök det

blev jättegott. Du ska veta att detta är ett av våra favoritrecept även idag.

En sak som jag tänkte på när jag var i köket var hur tusan vågade hon låta

mig använda köksknivar tänk om jag hade skurit mig inget illa menat från min

sida det var bara en tanke som slog mig.

Jag kommer även ihåg första gången jag fick komma med på bassängträning

jag blev grymt besviken på mig själv jag kunde varken simma eller dyka

försökte jag dyka så höll jag på att försöka andas in allt vatten i poolen

det är ingen höjdare vill jag lova.

Oh likadant med simmningen snacka om att

man kände sig oduglig när man kände vänsterbenet hänga som något odugligt

bihang. Nu i maj 2010 går jag åter på vattengympa och nu fungerar simmningen

igen så nu ska ni veta att ge aldrig upp utan var envisa som synden om ni hamnar i

samma situation mig.

Likadant syster Carina hon är faktiskt dan första person som har lyckats tvinga upp

mig på en motionscykel jag brukade hata att cykla idag älskar jag att cykla så tack så mycket

för det. Och även Eje dyker upp i huvudet med honom hade vi gymnastik bla, så körde vi med

hantlar som vanligt var man styv i korken och tog 5 kilos det första man gjorde, man hade ju

lyft tyngre grejor än det förut. Det visade sig vara riktigt galet tänkt 2-3 kilo passade mig bättre

Man kanske ska nämna att det finns lite bieffkter som tex. humöret man blir väldigt känslig

man lipar för minsta lilla jag tycker att det är hemskt pinsamt många gånger.

Eller som det här att kraften blir svag i vissa kroppsdelar eller möjligheten att kordinera

det är därför som jag har såna problem med flugfisket. Man får hoppas att går som en av

läkarna sa till mig att hjärnan håller på upp till fem år och letar efter nya möjligheter att laga

det som har gått sönder.

En liten påminnelse som jag fick av min mor att jag skulle skriva om

mina nära och kära. Som min kära sambo Agnetha och min syster ulla som bodde på någon

form av anhörighotell när jag låg i linköping dom var visst med mig både dag och natt, även

mina pojkar med sina respektive var och hälsade på samt mina föräldrar. Alla ställde verkligen

upp till 100%. Min sambo bodde hos mig på rehab. Tänk på att vara snälla mot era anhöriga

efter att ni har börjat friskna till. Tänk er själva att ha någon som man håller kär och få sitta

ijämter och inte veta om dom kommer att leva eller dö. Jag kan inte tänka mig ett större

helvete, Så tänk på att behandla dom med respekt senare i livet dom förtjänar verkligen det.

 

Nu finns det nog en del som tycker att jag börjar bli slö med mitt skrivande, det är ni inte

ensamma om jag tycker det själv. Men man behöver inte hålla på jämt då finns det risk att man

tröttnar på verksamheten.

Jag måste iallafall passa och tacka min doktor Leif Titusson på rehab

jag kände verkligen att han lyssnade på mina problem vad man än kom med så blev det åtgärdat

det kändes verkligen bra. Efter Rehab på Ryhov så hamnade jag på Råslätts Sjukgymnastik hos

Anders han kunde verkligen tala om och visa var det onda satt när man klagade på någonting

det märktes att han visste vad han gjorde han gav mig faktiskt en remiss till vattengympan på

Ryhovs Rehab där jag hamnade hos Margareta som hjälpte mig med min ryggvärk.

Nu kommer jag att blanda lite nutid och dåtid framöver så ni får ha lite överseende med

lite svammel och upprepningar till och från. Det finns en sak som jag måste ta upp här och

det är vecka 1 2010 vi åkte till tandådalen med ett par bekanta för att åka skidor första

dan när jag kom ut i en backe var jag livrädd det mesta var nog att det var en barnbacke

och jag var antagligen rädd för att köra på någon, men min sambo våran bekant höll reda

på mig, så andra dagen när jag kom ut i en röd backe på hundfjället kändes det svårt dom två första

åken jag kände att vänsterbenet inte fungerade som det skulle mycket svagare än höger ben men

jag lyckades få tryck på vänstern till slut coh då fick dom dom problem att hänga med mig ner i

backen det berådde på ren envishet jag gav mig den på att det skulle lyckas.

Om vi nu hoppar lite framåt tiden till den 29/6 2010 ett år efter min första sjukrivningsdag.

Min sambo coh jag är ute coh åker båt på Göta Kanal en verklig upplevelse något att rekomendera.

Jag tänker sätta in ett fotografi på mig själv taget exakt ett år efter händelsen. Det blir alltså bild

nr 3

 

Jag upptäckte precis nu att det är fel datum på den sista bilden någon har glömt att ställa in tiden

på kameran.

Jag kom att tänka på hökensås igen primiären kommer jag ihåg väldigt pinsamt jag låg på alla

fyra i vattnet och min yngste son Andreas var tvungen att dra upp mig ur vattnet tala om att jag

kände mig dum det var ju folk i närheten som såg vad som händ, jag förstörde nog hela primiären

för grabben. Eller som ett tag därefter jag och min äldste son Daniel var tillbaks vid sjön och jag försökte

mig på att flugfiska igen så jag ställde mig i sjön och började på att fösöka kasta när jag hör att Daniel

har börjat skälla på mig och det tror fasen det i ren frustration över att inte klara av att kasta så

står jag i sjön och slår av ett spö som kostade mig 4300Kr i inköp. Vad kan man lära sig av detta

jo det måste ju vara det att hur illa det än känns så försök att ta det lungt. Och en sak till som är

värd att nämnas i samband med insjuknandet så la jag av att röka jag har inte känt något behov sedan

dess men enligt min fru så hade jag hemska abstinens den första tiden men minns inget av det.

Jag har upptäckt en sak med mig själv att jag kan nog vara rätt svår att ha och göra med jag vräker ur mig en massa dumheter. Som häromdan när hennes pappa fyllde år och hon sa nånting till mig och jag råkade vräkaur mig fan vad du skäller på mig jämt, vilket hon absolut inte gör. Det var bara jag som fick för mig.

Så jag har börjat fundera på om man inte måste hålla huvudet igång för att få den en massa

dumheter. Så nu har jag börjat en spanskakurs och funderar faktiskt på att fylla på med grekiska

också vilket borde hålla huvudet borta från en massa dumheter.



Nu har jad varit I fjällen och åkt skidor igen jag ser mig för riktigt noga när jag ska åka det ska

helst inte vara något folk I backen bara kompisar, för jag känner det själv det är inte alltid som

signalerna går fram I vänsterbenet.Det märkte jag nu I år jag körde rakt in I en gran och fastnade

stenhårt det var tur att Bosse lyftkran var med så att dom orkade med att få loss mig. Snacka om

att man kände sig lite småbum när man satt inne på fiket efteråt och plockade granbarr ur hjälm och

kläder.

Jag har faktiskt börjat på att cykla igen det känns väldigt bra fast orken är det lite sämre med man blir trött väldigt fort.

Förästen jag har anmält till en golfkurs genom NHR det ska bli verkligen kul att prova på jag återkommer med rapporter

om hur det går senare. Och nu börjar det bli vår så det är dags att ta fram flugspöna och träna så att man kan

det lite bättre än förra året som ju var en katastrof vad det gäller flugfiske.Jag längtar faktiskt efter fisket det

finns inget roligare att göra på värkanten det är bara att hoppas att jag klarar av det på rätt sätt nu till våren.

Det är förästen fredag idag och Leif är här coch hälsar på som vanligt jag undrar om det är för att jag är

trevlig eller om det är för att kaffet är gratis. Jag har varit I linköping på skukhuset avd 73 verkligen trevlig

personal jag var där för att provtrycka huvudet dom tror att jag har övertryck.Venezuela

Nu känner jag att jag har slöat med skrivandet för länge så nu måste jag ta tag i det ordentligt.

Jag har fått uppleva en del bra saker sedan sist bland annat golf och matlagningskurs med NHR

men det bästa var faktiskt Vintersol på teneriffa tusan va nyttigt det är att träna varje dag. Det märkte jag på sjukgymnastiken efter tre veckor så lyckades jag lyfta vänsterbenet något som hade

varit omöjligt innan för det fattades signaler ifrån huvet. Likadant arbetsterapeuten hon lärde mig att spela bordtennis med vänster hand något som inte funkade heller.

Men nog om träning man träffar väldigt mycket trevligt folk på såna här ställen som min rumskompis Alf han stod ut med mig tre dygn sen ville han flytta ut kan det bero på att j.ag väckte

honom halv nio den första morgonen enda felet med det var väl att jag hade råkat ställa klockan fel

jag ställde fram klockan istället för bakåt så klockan var ju bara halv sju när jag skakade liv i honom

Likadant mina problem att sova på morgonen jag vaknar vid fyratiden varvid jag tar på mig kläderna och går ut och tar mig en promenad det var inte populärt men ändå en jäkla go gubbe att

ha att göra med. Det fanns mängder med trevligt folk där Ray en jäkligt trevlig kille likadant Jonny

ifrån Göteborg en ny kompis hur bra som helst att ha o göra med. Alla som jag har glömt namnet

på får ursäkta min glömska men jag får väl göra som vanligt och skylla på huvet. Jag får ju inte

glömma Björn från Götet en förbaskat trevlig person helt suverän på att spela och sjunga.

Jag tror alla glömde hur ont dom hade en eftermiddag när jag bjöd på mig själv iklädd kjol

lösbröst och läppstift vid vattengympan det var lite jävelskap från min sida jag ville se om

björn kunde hålla takten när han såg mig det verkade inte vara så lätt. Likadandt en dag när

jag var med en kvinna på stan och handlade lite och hon kom ut ur en affär och hade fått prova

en parfym och sa till mig att komma dit o lukta på henne men min näsa är stendöd sen

två o halvt år så jag blev ju tvungen att smaka på henne istället det smakade inte illa en riktigt god

parfym. En sak måste sägas om Vintersol väldigt trevlig personal överallt maten är god och

rummen är väldigt fina så det det finns inget annat än gott att säga om Vintersol.Samt framför

allt en väldigt fin vård. Som pinngympan varje morgon tusan va svårt det var att kordinera

alla rörelser då märkte man att man var hjärnskadad men va tusan det är bara att ta i och göra

det bästa av det. Likadant mattträningen man klarar faktikts av att sträcka på kroppen mer

än vad man tror. Även vattengympan är riktikt härlig jäklar vad lätt det är att röra sig i vattnet.

Nu Kom dagen för hemresa det blev en lång dag planet blev försenat tio timmar de är bara att göra

det bästa av det och plocka fram leksinnet det gör att det blir lättare än det låter.

Jag får inte glömma att nämna namnen på sjukgymnasten Kristina Rodooulou och arbetsterapeut

Caroline Hjerpe samt hennes assistent Anna Olsson det var Anna som fick mig att spela tennis

med vänsterhanden och Kristina som fick mig att lyfta vänsterbenet väldigt kunnig personal.

Det kanske är bäst att nämna att vistelsen på Vintersol varade från 2011-11-11 till 2011-12-13

 

När jag kom hem fick jag forsätta att övningsköra va det kändes skönt när jag fick ett intyg från

trafikskolan som sa att Ulf klarar sig själv i trafiken.

Jag vill även tala om att trettondagen fick jag tillbaka mitt körkort det var ett stort plus i kanten.

Det finns en sak som jag har hållt för mig själv länge det är något som man inte ska hålla tyst om

det är något som nog många råkar ut för. Och bara för att ni inte ska känna er ensamma med detta helvete fy fan va

jobbigt det var att komma hem och skita i byxorna så fort man försökte gå ut på en promenad. Jag tänkte bara nämna

detta så ni slipper känna er ensamma i skiten.

Likadant som att prata tycker jag är jobbigt jag är förlamad i halsen vilket kan vara genant många gånger när man

ska äta på en restaurang jag får hemska hostattacker så maten sprutar ur munnen.

Detsamma när man går och man ser att folk tittar på en precis som att man inte är nykter i och med att nerverna

är felkopplade till vänstersidan.

Jag brukar säga att jag ska åka till Lindköping och reklamera huvet det har gått mer än en propp.

 


                                                                   

© 2010 Uffesaneurysm.n.nu. Alla rättigheter förbehållna.
Design by Stylish Website Templates

Denna hemsida är byggd med N.nu, skaffa din egen gratis hemsida.